Image of author

Gunnar Loxdal är publisher för Sak & Liv

Hög tid att lägga ned Pensionsgruppen

 

• Har någon minister någonsin utsatts för en liknande avhyvling från en expertmyndighet?

 

KrönikaEn av veckans mest dramatiska händelser inom pensioner, är påhoppet från Pensionsmyndighetens analyschef Ole Settergren på förändringen av inkomstpensionen, där pensionärer i vissa inkomstlägen ska kunna få en förstärkt pension med upp till 600 kronor.

”Dåligt underbyggt och dessutom ohållbart”, dundrar analyschefen i en recension av förslaget, som mycket väl kan vara det tyngsta påhoppet någonsin från en expertmyndighet på en ansvarig politiker.

Förslaget lanserades av Stefan Löfven år 2018, och var tänkt att vara en valvinnare bland pensionärer med låga inkomster. Kanske ett försök till upprepning av den perssonska valvinnaren med maxtaxan, som kanske någon minnesgod läsare erinrar sig.

Men nu ser det snarare ut som om regeringen har lyckats med ett politiskt självmål, där i princip samtliga pensionsexperter värda namnet dömer ut regeringspolitiken. Pensionsmyndigheten är missnöjd, pensionärsorganisationer är missnöjda, arbetsmarknadens parter är missnöjda. Och ingen alls verkar nöjd.

Hur kunde det gå så snett? Vad fick oppositionspartierna — som inte alls hade bundit upp sig med ett vallöfte om 600 kronor i höjd pension — att gå med på regeringens förslag trots att det strider mot grundtankarna i pensionssystemet?

Det går det faktiskt inte att ge något vettigt svar på.

Ett av skälen till detta är att Pensionsgruppen, där alla tunga beslut som rör pensionssystemet fattas eller förankras, inte har någon offentlig insyn värd namnet.

Formellt fungerar Pensionsgruppen som en liten närmast informell grupp knuten till socialdepartementet. Därmed blir beslut om morgondagens pensioner inte alls föremål för den offentliga genomlysning som exempelvis sker kring viktiga beslut i riksdagsutskott.

Inga offentliga protokoll visar vem som tycker vad. Ingen ledamot i gruppen behöver stå offentligt för sina ståndpunkter.

En gång i tiden fanns det säkert vettiga argument för detta, exempelvis att väktarna av pensionssystemet skulle kunna föra fria diskussioner om framtiden i diskret samförstånd utan allmänhetens insyn. Eller att partierna bakom den ömsint vårdade överenskommelsen inte ska drabbas av polemisk kritik från partier som inte alls står bakom uppgörelsen, och lockas till i opportunistiska utspel som strider mot pensionssystemets grundtankar.

De argumenten känns långt ifrån lika relevanta i dag när det har gått mer än 20 år från det nuvarande pensionssystemets införande. Och när pensionspopulismen snarare kommer inifrån än utifrån gruppen.

Hög tid med andra ord att lägga ned Pensionsgruppen och istället se till att de viktiga frågorna om det allmänna pensionssystemets framtid lyfts fram i den politiska offentlighet där viktiga diskussioner hör hemma. Frågor om vår framtida pension är för betydelsefulla för att avgöras i slutna rum.

* * * * *

Ardalan Shekarabi har fått utstå mycket spott och spe för sitt uttalande om att pensionssystemet är riggat för höginkomsttagare. Pensionsrävar i politiken har lite nedlåtande klappat socialförsäkringsministern på huvudet med yttranden som: ”jag förlåter honom, han har ju inte varit med så länge”.

Men faktum är att Ardalan Shekarabi har alldeles rätt.

Förmodligen mycket mer rätt än han själv inser.

Låginkomsttagare betalar nämligen — i genomsnitt — relativt sett in betydligt mer i allmänna pensionsavgifter än de får ut i pension, jämfört med högre inkomsttagare.

Huvudskälet är att personer med låga inkomster också i genomsnitt har kortare livslängd än personer med högre inkomster. De hinner helt enkelt inte vara pensionärer särskilt länge innan de avlider.

Detta är givetvis inte något önskvärt. Dock är det ett dilemma som är problematiskt att hantera inom ramen för det allmänna pensionssystemet.

Här kan du som har ett abonnemang på Sak & Liv Premium ta del av en rapport som vi publicerat tidigare där vi analyserar fenomenet mer på djupet. Rapporten är skriven av Alf Ohlén.

 

* * * * *

Vem är du?

Jag är If.

Jag har länge gått vid din sida.

2 oktober, 2020
Gunnar Loxdal