Högsta förvaltningsdomstolen har i en färsk dom beslutat att en sparprodukt i Luxemburg enligt svensk skattelagstiftning inte är att betrakta som en kapitalförsäkring. Domstolen menar nämligen att produkten inte är en försäkringsprodukt i försäkringsrörelselagens mening, eftersom den saknar moment av ansamling och delning av risker inom ett försäkringstagarkollektiv.
Bakgrunden till målet är att en person ansökt om förhandsbesked få veta om en viss sparprodukt i Luxemburg ska behandlas som en kapitalförsäkring enligt svenska beskattningsregler.
Produktens konstruktion innebär att den tecknas på en eller flera personers liv. Personen som överväger att teckna produkten har möjlighet att göra återköp av produkten och har då rätt att få ut 100 procent av dess värde — efter avdrag för vissa administrativa avgifter.
I händelse av dödsfall utbetalas 99 procent av värdet — minskat med administrativa avgifter — till de insatta förmånstagarna eller till dödsboet.
Risken för att kapitalet reduceras vid dödsfall bärs därmed helt och hållet av den person som tecknat produkten. Denne får heller ingen kompensation från försäkringsbolaget för att han står denna risk.
Den sökande menade att produkten borde klassas som en kapitalförsäkring — och framförde bland annat att en sparprodukt mycket kan utgöra en livförsäkring även om någon riskkompensation inte lämnas och någon riskutjämning inom ett försäkringstagarkollektiv inte sker.
Skatterättsnämnden höll inte alls med, bland annat med stöd av ett yttrande från Finansinspektionen som ansåg att produkten inte utgjorde försäkring i lagens mening.
Den sökande överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen.
Men inte heller domstolen gick på den sökandes linje, utan fastställde istället Skatterättsnämndens förhandsbesked.
Högsta förvaltningsdomstolen skriver i sin dom att försäkringsrörelselagstiftningen visar att denna konstruktion innebär att produkten inte är att betrakta som en försäkring. Man hänvisar till att det som särskiljer försäkring från andra sparformer är den ansamling och delning av risker som sker i ett kollektiv av försäkringstagare.
Istället för att ses som en kapitalförsäkring ska produkten därmed betraktas som en helt vanlig sparprodukt, menar Högsta förvaltningsdomstolen
— Av handlingarna i målet framgår att det avtal som AA överväger att ingå med försäkringsbolaget i Luxemburg helt saknar sådana moment av ansamling och delning av risker inom ett kollektiv av försäkringstagare som nyss har nämnts. Vid en försäkringsrörelserättslig bedömning kan därför avtalet inte anses utgöra ett försäkringsavtal. Med hänsyn härtill kan avtalet inte bedömas som en kapitalförsäkring vid beskattningen. Förhandsbeskedet ska därmed fastställas, skriver HFD i sin dom.
Här kan du som har ett abonnemang på Sak & Liv Premium ta del av domen.
