Ett nytt EU-regelverk ger FI rätt att genom särskilda föreskrifter ingripa mot finansiella produkter – bland annat vissa typer av försäkringsprodukter kopplade till kapitalplaceringar – genom att förbjuda marknadsföring, distribution eller försäljning. Nu har regeringen lagt fram en proposition som anpassar svensk lag till EU-regelverket när det gäller hur ett sådant ingripande ska gå till.
Regelverket om produktingripande återfinns i det som heter Mifir-förordningen när det gäller värdepappersinstitut och handelsplatser för finansiella instrument, och i Priips-förordningen när det gäller paketerade försäkringsprodukter med investeringsinnehåll.
Tidigare i år skickade regeringen ut en promemoria på remiss, med förslag till ändrade lagar, för att FI ska bemyndigas att kunna genomföra sådana produktingripande. Efter remissomgången har regeringen nu lagt fram en proposition. Den nya lagen är är tänkt att träda i kraft i januari 2019.
I propositionen föreslås att det införs en ny lagparagraf som upplyser om att Finansinspektionen har rätt att – genom en särskild föreskrift – förbjuda eller begränsa finansiella verksamhet eller praxis vid försäkrings- eller återförsäkringsföretag och marknadsföring, försäljning eller distribution av försäkringsbaserade investeringsprodukter eller försäkringsbaserade investeringsprodukter. Detta skulle kunna bli aktuellt bland annat när en investeringsprodukt ger upphov till allvarliga problem för investerarskyddet. Eller som det heter i propositionen när det gäller Mifir; produkter som ”… väcker allvarliga betänkligheter i fråga om investerarskyddet eller finansmarknadernas eller råvarumarknadernas korrekta funktion”.
I remissomgången påpekade Svensk Försäkring bland annat att Svensk Försäkring en konsekvens av att ett ingripande sker genom föreskrift, istället för genom ett myndighetsbeslut, är att beslutet inte kan överklagas.
Den kritiken tillbakavisas av regeringen i propositionen.
I propositionen finns även ett par andra justeringar av lagstiftningen med hänsyn till EU-regler. Det handlar bland annat om att utländska system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden ska kunna likställas med EU:s motsvarande avvecklingssystem.