Länsförsäkringar: Så minskar sparande till barn i lågkonjunktur
Under den försämrade konjunkturen som vi är mitt uppe i har sparandet till barnen minskat, konstaterar Länsförsäkringar. Detta gäller särskilt bland låginkomsttagare; av föräldrar med låg inkomst uppgav 16 procent att de dragit ned på barnsparandet till följd av det rådande ekonomiska läget medan motsvarande siffra bland höginkomsttagare är 5 procent.
Länsförsäkringar har anlitat Novus för en undersökning ”om”, ”hur” och ”varför” föräldrar sparar till sina barn. Resultaten visar på stora skillnader föreligger mellan hög- och låginkomsttagare.
Det senaste året har många fått ökade kostnader på grund av stigande räntor, dyrare mat och höjda drivmedelspriser. Det har också bidragit till att sparandet till barnen har fått stryka på foten. Det gäller särskilt bland låginkomsttagare, hushåll med en månadslön mellan 25 000 och 42 000 kronor. Bland låginkomsttagare uppger 16 procent att de dragit ned på sparandet till barnen till följd av det rådande ekonomiska läget. Motsvarande siffra bland höginkomsttagarna är 5 procent.
— Att spara till barnen handlar om att skapa goda förutsättningar för de första kliven in i vuxenvärlden. Det är därför olyckligt att sparandet minskar och att så stora skillnader finns mellan hög- och låginkomsttagare. Det ligger i farans riktning att barnens livschanser segmenteras utifrån föräldrarnas ekonomi, säger Stefan Westerberg, privatekonom på Länsförsäkringar, i en kommentar.
Bland låginkomsttagare uppgår månadssparandet till barnen i genomsnitt till 383 kronor. Höginkomsttagare sätter i genomsnitt av 629 kronor i månaden. Räknat på 18 års sparande och en årlig avkastning på 6 procent innebär det att barn till låginkomsttagare få ut 149 000 kronor medan barn till höginkomsttagare får ihop ett sparkapital på 245 000 kronor.
Undersökningen visar att även andra skillnader finns mellan hög- och låginkomsttagare. Bland låginkomsttagare har barnen i dag ett sparkapital på 104 000 kronor i genomsnitt medan motsvarande belopp för höginkomsttagare är 193 000 kronor. En annan skillnad är att låginkomsttagare lånar av barnens sparpengar i större utsträckning och att låginkomsttagare har ett mer sporadiskt sparande till barnen.
— Vid en första anblick kan en liten minskning i sparandet inte te sig så betydelsefull men på lång sikt kan det bli kännbart för ditt eller dina barn. Det kan exemplifieras med skillnaden mellan hög- och låginkomsttagare, där en till synes liten skillnad i det månatliga sparandet växer sig till en enormt stor differens på lång sikt, säger Stefan Westerberg.
Undersökningen visar också att de främsta syftena för att spara till sitt barn är att pengarna ska användas till bostad (51 procent), körkort (34 procent) eller studier (24 procent). Denna prioriteringsordning gäller för såväl låginkomsttagare som höginkomsttagare.
— Det är fullt rimligt att bostaden är det primära syftet till sparandet till barnen. Utifrån denna aspekt kan det noteras att barn till låginkomsttagare har längre startsträcka till dess att de kan ta sig in på bostadsmarknaden, säger Stefan Westerberg.
Stefan Westerberg menar också att det kan finnas skäl att undersöka möjligheterna till ett skattegynnat sparande till barn i Sverige:
— I Norge har man ett skattegynnat bosparande som är värt att kolla på i ett svenskt sammanhang eftersom det stimulerar sparandet och särskilt hjälper barn till låginkomsttagare med sämre ekonomiska förutsättningar. Den norska bosparmodellen ger unga människor ett skatteavdrag motsvarande en viss procent av det sparade beloppet, upp till en viss ålder och upp till ett maxbelopp samt förutsatt att beloppet användas för köp av bostad, säger Stefan Westerberg.