Finans Norge skriver i ett remissvar att man motsätter sig förslaget om en norsk krishanteringsfond för försäkringsbolag på 25 miljarder NOK, eftersom den bedöms leda till högre försäkringskostnader, försämrad konkurrenskraft och minskat investeringsutrymme.
Finans Norge har lämnat ett remissyttrande till Finansdepartementet om implementeringen av de nya europeiska krishanteringsreglerna för försäkringsbolag, IRRD.
Finans Norge utgår från att IRRD kommer att införas i norsk lagstiftning, men lyfter fram att genomförandet måste vara proportionerligt och anpassat till den norska försäkringsmarknaden, och riktar samtidigt kritik mot Finanstilsynets förslag om att inrätta en förfinansierad krishanteringsfond på 25 miljarder NOK där minst hälften ska byggas upp i förväg.
– Detta är ett mycket omfattande och kostsamt förslag. Behovet av en sådan fond är inte dokumenterat, och vi anser att förslaget går längre än vad som är nödvändigt för att implementera direktivet i Norge, säger Finans Norges direktör Martin Carlén i en kommentar.
Finans Norge framhåller att de övriga nordiska länderna inte planerar att införa motsvarande förfinansierade krishanteringsfonder.
– Norska myndigheter bör fråga sig varför Norge ska välja en så omfattande förfinansiering när de andra nordiska länderna verkar anamma betydligt mer begränsade modeller. När kostnaderna är betydande och behovet inte är dokumenterat bör tröskeln för att införa en unik norsk lösning vara hög, säger Martin Carlén.
Enligt Finans Norge riskerar en stor förfinansierad fond att binda kapital som annars hade kunnat användas till investeringar i norskt näringsliv. Organisationen menar att försäkringsbolagens roll som långsiktiga investerare därmed försvagas.
– Försäkringsbolag är viktiga långsiktiga investerare. När kapital är bundet i en fond som det inte finns något dokumenterat behov av, kommer det att minska möjligheten att bidra med långsiktigt kapital till näringslivet. Detta är olyckligt i en tid då behovet av investeringar är stort, säger Martin Carlén.
Finans Norge bedömer också att fonden skulle innebära betydande kostnader för försäkringsbolagen, vilka i praktiken kan leda till högre försäkringspremier, ökade administrativa kostnader eller lägre avkastning för kunderna.
– Det är kunderna som i slutändan betalar notan. Då måste myndigheterna kunna visa att systemet faktiskt är nödvändigt och att nyttorna står i proportion till kostnaderna. Vi anser att det inte har gjorts här, påpekar Martin Carlén.
Organisationen anser att en behovsbaserad modell där finansieringen huvudsakligen sker i efterhand, skulle vara mer lämplig än en stor förfinansierad fond och minska risken för att norska försäkringsbnolag drabbas av högre kostnader än sina konkurrenter.
Här kan du som har ett abonnemang på Sak & Liv Premium ta del av remissvaret.