Prokrastinering är pensionssparandets största fiende. Det konstaterar sparpsykolog Niklas Laninge, med utgångspunkt från ny forskning på området. Det innebär att lösningen på problemet inte är mer information, utan lägre mentala trösklar.
De flesta jag träffar bryr sig om sin pension och många vet att de borde se över sitt sparande.
Orsakerna kan vara många, men gemensamt är att det inte händer någonting.
En slarvig tolkning är att koka ner det hela till en fråga om okunskap, men det är fel diagnos. Problemet är sällan att människor inte bryr sig om framtiden. Problemet är att de skjuter upp den.
I en ny studie publicerad i Journal of Behavioral and Experimental Finance har forskare för första gången kunnat mäta prokrastinering i ett stort, nationellt urval av äldre amerikaner. (Shah, R., & Mukherjee, A. (2026). Procrastination in personal finance: Implications for estate planning and retirement satisfaction. Journal of Behavioral and Experimental Finance.)
Genom tolv frågor kan man fånga upp om personen är en sådan som skjuter på saker, eller tar tag i dem mer direkt.
Studiens resultat är tydligt, och lite jobbigt: personer med högre grad av prokrastinering är betydligt mindre benägna att ha ett testamente eller en plan för hur deras arv ska fördelas. Dessutom uppger de sig vara mindre nöjda med sin pension. Skillnaden är signifikant. Sannolikheten att ha ordnat det viktigaste kring sin ekonomiska planering är omkring nio procent lägre bland prokrastinerare, då även när man kontrollerar för inkomst, utbildning och andra faktorer.
Nu blir det lite nördigt men det finns en viktig poäng att lyfta: det är inte en fråga om en grupp som helt enkelt inte bryr sig om sin framtid. Forskarna bakom studien gör en viktig distinktion: en person som ”diskonterar” framtiden värderar den, en prokrastinerare bryr sig men beter sig som om nuet är viktigare.
Det är en stor och viktig skillnad kring varför man inte tar tag i viktiga saker kopplat till pension och arv.
Att planera pension och arv innebär nästan alltid en omedelbar kostnad. Det är administrativt krångligt, mentalt ansträngande och väcker ibland jobbiga existentiella tankar. Belöningen av arbetet ligger långt fram i tiden, en framtid som för de flesta av oss dessutom är diffus. ”Tryggare framtid” är en svag drivkraft för mig när vardagens mer akuta åtaganden gör sig påmind.
Lägg därtill det faktum att frågor om arv och pension påminner oss om åldrande och död, så har du en perfekt cocktail för uppskjutande. Nästan vad som helst framstår som mer lockande i stunden än att se över pensionen och planera inför en framtida bortgång.
I stunden är konsekvenserna sällan dramatiska. Det är inte så att världen rasar för att testamentet inte skrivs i år heller, men över tid ackumuleras effekten av uppskjutandet. Studien visar också att prokrastinering hänger ihop med sämre självskattad hälsa och vissa riskbeteenden som rökning. Mönstret är tydligt: det vi skjuter upp tenderar att vara det som kräver självreglering.
För rådgivare och beslutsfattare är detta en viktig insikt. Om vi tolkar passivitet som okunskap kommer vi att svara med mer information, men problemet är inte brist på kunskap. De flesta vet att det är klokt att ha ett långsiktigt sparande och juridiken kring arv etc på plats. Det vi har att göra med är en beteendefälla.
Lösningen är således inte fler broschyrer och mer informativa hemsidor utan lägre friktion, förifyllda alternativ, tydliga standardlösningar, automatiska bokningar av uppföljningsmöten och att stora beslut bryts ner i mindre steg. Ju lägre mental tröskel, desto mindre utrymme för uppskjutande.
Det farligaste med prokrastinering är nämligen inte att vi inte bryr oss om framtiden. Det är att vi intalar oss att vi ska ta hand om den ”sen”.
Niklas Laninge är sparpsykolog på den oberoende fondroboten Opti
