Högsta förvaltningsdomstolen har beslutat att inte meddela prövningstillstånd i den skattetvist där Skatteverket upptaxerade Skandia på 37,4 miljoner kronor avseende direktpensioner för ledande medarbetare. En central fråga i tvisten är hur en försäkringskoncern med blandad verksamhet kan visa att en tidigare medarbetare endast har arbetat i den inkomstbeskattade delen av verksamheten.
Bakgrunden till skattetvisten är att Skatteverket år 2019 beslutade att neka avdrag i Försäkringsaktiebolaget Skandia för beskattningsår 2017 på totalt 37,4 miljoner kronor.
Det Skatteverket framförallt anmärkte på var bolagets kostnader för vissa direktpensionsutbetalningar till ett antal tidigare ledande medarbetare. Avdragen gällde pensionsåtaganden genom företagsägda kapitalförsäkringar för befattningshavare i koncernledning, stabsfunktioner och inkomstbeskattade dotterbolag.
Enligt Skatteverkets bedömning hade Skandia felaktigt bokfört kostnaderna för direktpensionen i den del av Skandias verksamhet som var inkomstbeskattad, trots att man inte kunnat visa att det var i just den delen av verksamheten som medarbetarna tidigare hade varit verksamma. Skatteverket menade med andra ord att Skandia gjort en felaktig fördelning av kostnaderna mellan de delar av koncernen som är inkomstbeskattad, aktieägarrörelsen, och den avkastningsbeskattade försäkringsrörelsen.
Skandia överklagade i en första vända Skatteverkets beslut till förvaltningsrätten. I förstahandsyrkandet begärde Skandia ett godkännande av avdrag för direktpensionerna på 33,5 miljoner kronor. Skandia framförde i rätten att personerna som berördes av direktpensionsutbetalningarna endast arbetat inom Skandias inkomstbeskattade verksamhet och att det därmed skulle medges avdrag fullt ut för pensionsutbetalningarna.
Men förvaltningsrätten menade att Skandia inte gjort sitt förstahandsyrkande sannolikt. Däremot godtog domstolen Skandias andrahandsyrkande med begäran om godkännande av avdrag på 32,2 miljoner kronor.
Skandia valde att att överklaga förvaltningsrättens beslut till kammarrätten och yrkade där på avdrag på 33,5 miljoner kronor, det vill säga det som var bolagets förstahandsyrkande i förvaltningsrätten. Skandia framförde bland annat att förvaltningsrätten gjort en felaktig bevisvärdering och tillämpat ett beviskrav som överstiger beviskravet i den ordinarie skatteprocessen. Bland annat skrev Skandia att man inte uppfattat att en arbetsgivare 30 år senare måste kunna bevisa exakt vilka arbetsuppgifter som legat till grund för den gjorda pensionsutfästelsen och att detta måste särskilt dokumenteras och arkiveras, och påpekade att det var oklart om bolaget hade kunnat behålla sådana uppgifter med hänsyn till GDPR-regelverket.
Kammarrätten underkände i sin dom tidigare i år Skandias argumentation och fastställde därmed förvaltningsrättens beslut.
Skandia överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen, men inte heller där fick Skandia gehör för sin ståndpunkt. HFD beslutade den 13 juni att inte meddela något prövningstillstånd.
Så här skriver Högsta förvaltningsdomstolen i sitt beslut:
— Högsta förvaltningsdomstolen finner att det inte har kommit fram skäl att meddela prövningstillstånd.
Prövningstillstånd meddelas normalt endast då ett avgörande i målet är viktigt för ledningen av rättstillämpningen eller när det finns synnerliga skäl för en prövning, exempelvis att det finns grund för resning eller att målets utgång uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag.
Här kan du som har ett abonnemang på Sak & Liv Premium ta del av beslutet i Högsta förvaltningsdomstolen. Och här hittar du domen i kammarrätten.