Vi mäter fel saker – flytträttens effekter syns någon annanstans
• ”När konkurrenter väljer samverkan framför positionering och gemensamt söker lösningar som stärker individens ställning kan vi också bygga en mer hållbar och väl fungerande marknad”, menar Helena Palmgren.
DebattDen verkligt intressanta frågan med flytträtten är inte hur många pensioner som flyttas, utan vad möjligheten att flytta har gjort med pensionsmarknaden — och vad som nu blir nästa steg i utvecklingen. Det menar Helena Palmgren i en debattartikel för Sak & Liv.
När flytträtt diskuteras hamnar fokus ofta på hur många miljarder som flyttas eller på risken för så kallade ”flyttkaruseller”.
Men jag tror att vi tittar på fel saker.
Den verkligt intressanta frågan är inte hur många pensioner som flyttas, utan vilken effekt flytträtten faktiskt har haft på pensionsmarknaden och vad nästa naturliga steg i utvecklingen är.
Hemställan från Lysa, Avanza och Nordnet är resultatet av ett arbete som pågått under lång tid. Det positiva är inte bara innehållet i förslaget, utan också att tre konkurrenter valt att lägga rivalitet åt sidan och gemensamt presentera ett konkret, juridiskt genomarbetat förslag. Det är ett styrkebesked för en bransch som ibland haft lättare att identifiera risker än att tillsammans utveckla lösningar.
Flytträtten har funnits i lagstiftningen under lång tid, men vägen från lagstiftarens intention till en marknad med verklig rörlighet har varit betydligt längre än många föreställde sig. Gamla affärsmodeller, administrativa processer och olika incitament har bromsat utvecklingen. När de höga flyttavgifterna slutligen avskaffades och retroaktiviteten infördes 2022 stärktes konkurrensen på riktigt. Avgifterna sjönk, produkterna utvecklades, transparensen ökade och kundperspektivet fick en starkare ställning.
Det är, enligt min mening, det verkliga kvittot på att reformen fungerat.
Konkurrens som gynnar alla
Debatten har ibland blivit alltför fokuserad på flyttvolymer.
Den mest intressanta frågan är egentligen inte hur många miljarder som flyttas mellan olika bolag, utan vad möjligheten att flytta har gjort med marknaden. Även de sparare som aldrig flyttar sin pension har gynnats av ökad konkurrens, lägre avgifter, modernare erbjudanden och bättre jämförbarhet.
Flytträtten har därmed skapat värden långt utanför själva flytten.
”Flyttkarusellen” är inte hela bilden
Begreppet flyttkarusell har fått stort genomslag, men riskerar att förenkla utvecklingen.
De miljardvolymer som rör sig på marknaden är inte en homogen massa. Utvecklingen kan snarare ses som en naturlig ketchupeffekt efter många år av begränsad rörlighet. Under lång tid höll höga flyttavgifter och andra hinder tillbaka ett uppdämt behov som funnits under decennier. När hindren väl började försvinna, inte minst genom att avgiftstaket infördes 2021 och flyttreglerna fick retroaktiv verkan för fond- och depåförsäkring 2022, var det naturligt att många sparare valde att agera.
På senare tid kan vi dock se tecken på en dämpning och normalisering, vilket till viss del kan förklaras av de praktiska utmaningarna kring samtyckeskraven för individuell tjänstepension.
Att de totala flyttvolymerna ändå har legat på höga nivåer de senaste åren beror också på stora, strukturella skiften såsom den volympuckel som uppstod i spåren av den senaste ITP-upphandlingen.
Det är därför viktigt att skilja mellan olika delar av pensionsmarknaden. Medan det kollektivavtalade området har upphandlade flyttvägar där kapital rör sig i stora volymer, ser verkligheten annorlunda ut för det individuella kapitalet. Här är det fortfarande paradoxalt svårt – för att inte säga omöjligt – att flytta vissa äldre fribrev. Inom de individuella tjänstepensionerna är det alltså fortfarande onödigt svårt att flytta, medan det inom de kollektivavtalade pensionerna tvärtom kan ske nästan alltför enkelt. Att klumpa ihop allt detta och beskriva flytträtten som en enda homogen marknad – eller en karusell – skapar en alltför förenklad bild.
Från flytträtt till dispositionsrätt
När de största hindren kring flyttavgifter nu har undanröjts blir nästa naturliga fråga vem som faktiskt ska kunna fatta beslut om individens tjänstepension.
Det är därför diskussionen idag handlar mindre om flytträtt och mer om dispositionsrätt.
Lagstiftarens grundläggande intention finns redan på plats. Nu handlar det om att ge människor en faktisk möjlighet att använda den rättighet som lagstiftaren avsett. Den som bär den ekonomiska risken bör också ha möjlighet att fatta beslut om sitt eget tjänstepensionskapital.
Hemställan tar sikte på att stärka individens dispositionsrätt, samtidigt som arbetsgivarens roll som försäkringstagare kvarstår inom ramen för dagens system.
Arbetsgivarna är en viktig del av lösningen
I debatten får arbetsgivarna ibland rollen som motståndare till flytträtten. Erfarenheten är betydligt mer nyanserad.
De flesta arbetsgivare jag möter vill att deras medarbetare ska få bra pensioner och uppskattar när människor engagerar sig i sin långsiktiga ekonomi. De utmaningar som finns handlar oftare om föråldrade administrativa processer, oro för att spårbarhet ska gå förlorad, otydlighet kring pensionspolicyn och befarade intressekonflikter än om en medveten vilja att begränsa individens valmöjligheter. Begränsande formuleringar i företagens tjänstepensionspolicys har dessutom ofta vuxit fram genom branschpraxis snarare än som ett aktivt ställningstagande från arbetsgivaren själv.
Eventuella risker kring osund rådgivning eller olämpliga produkter är viktiga att adressera, men bör hanteras inom ramen för distributionsregelverket och god rådgivningssed – inte genom att begränsa individens rådighet över sitt eget kapital.
Därför bör fokus ligga mindre på skuldfrågor och mer på hur vi tillsammans stärker förutsättningarna för en pensionsmarknad där individens intresse står i centrum.
”Flytträtt handlar inte om att människor nödvändigtvis ska flytta sina pensioner. Det handlar om att de ska kunna göra det när de själva bedömer att det är rätt.”
Nästa steg
Flytträtten har aldrig varit ett mål i sig. Den har varit ett verktyg för bättre pensioner, sundare konkurrens och större egenmakt för spararna. Detsamma gäller dispositionsrätten.
Det handlar ytterst om att människor ska kunna fatta beslut om sitt pensionskapital när de själva bedömer att det är rätt. Ett modernt pensionssystem bygger ytterst på förtroende. Och förtroende skapas när ansvar, transparens och beslut hör ihop.
Jag upplever att pensionsbranschen just nu befinner sig i ett ovanligt konstruktivt skede. När konkurrenter väljer samverkan framför positionering och gemensamt söker lösningar som stärker individens ställning kan vi också bygga en mer hållbar och väl fungerande marknad.
Det är kanske den mest intressanta förändringen av alla.
Helena Palmgren
Founder & Strategic Transformation Partner
Palmgren & Bergdahl Management
