”Vad återstår av flytträtten om arbetsgivare aldrig säger ja?”
• ‘”Kan en lagstadgad rättighet anses fungera om den i praktiken aldrig får användas?” Den frågan ställer sig Emilie Andersson, medgrundare av Lysa.
Dert blir allt vanligare att arbetsgivare beslutar om flyttpolicys som innebär att man säger nej till flyttförfrågningar från tidigare anställda. Om arbetsgivaren redan genom en policy har bestämt sig för att aldrig godkänna flyttar – vad återstår då av flytträtten?, undrar Emilie Andersson, medgrundare av Lysa, i en debattartikel för Sak & Liv.
Under de senaste åren har mycket sagts om flytträtt på tjänstepensionsområdet. Lagstiftaren har gradvis stärkt möjligheterna att flytta pensioner och ambitionen har varit tydlig: pensionssparare ska få större möjlighet att påverka sin framtida pension.
Samtidigt möter vi regelbundet kunder som nekas flytt.
Inte för att lagen förbjuder det.
Inte för att försäkringen saknar flytträtt.
Utan därför att arbetsgivaren och förmedlaren redan på förhand har bestämt sig för att aldrig godkänna flyttar.
Och trenden är att det ökar.
Detta sker genom så kallade flyttpolicys där arbetsgivaren instrueras att säga nej till framtida flyttförfrågningar från tidigare anställda.
Resultatet blir att flytträtten existerar på pappret men inte i praktiken.
Detta väcker en principiellt viktig fråga:
Har vi verkligen en flytträtt om beslutet redan är fattat innan den enskilde ens begärt flytt?
Jag har förståelse för att arbetsgivare vill ha tydliga processer och att rådgivare vill skapa ordning. Men när en policy i praktiken innebär att framtida flyttförfrågningar aldrig kommer att godkännas riskerar vi att hamna långt ifrån det syfte lagstiftaren haft med flytträtten.
Särskilt problematiskt blir det eftersom det i många fall handlar om försäkringar där den försäkrade själv bär hela den ekonomiska risken.
Om avgifterna är höga, om risknivån är fel eller om avkastningen blir låg är det den försäkrade som påverkas.
Debatten om flytträtt har länge kretsat kring juridik, administration och processer. Men i grunden handlar frågan om något betydligt enklare.
Kan en lagstadgad rättighet anses fungera om den i praktiken aldrig får användas?
Det är en fråga som både branschen, Finansinspektionen och lagstiftaren behöver ställa sig.
Emilie Andersson
Medgrundare Lysa
