
Hur visar man att en tidigare medarbetare i en försäkringskoncern med blandad verksamhet endast har arbetat i den inkomstbeskattade delen av verksamheten? Den frågan står i centrum för en skattetvist där Skatteverket underkänt Skandias deklaration av direktpension till tidigare medarbetare, med motiveringen att bolaget inte kunnat visa att personerna verkligen arbetat inom den inkomstbeskattade delen av bolaget.
Skatteverket beslutade år 2019 att neka avdrag i Försäkringsaktiebolaget Skandia för beskattningsår 2017 på totalt 37,4 miljoner kronor.
Skatteverket anmärkte framförallt på bolagets kostnader för vissa direktpensionsutbetalningar till ett antal tidigare medarbetare. Avdragen gällde pensionsåtaganden genom företagsägda kapitalförsäkringar för befattningshavare i koncernledning, stabsfunktioner och inkomstbeskattade dotterbolag.
Skatteverket menade att Skandia felaktigt bokfört kostnaderna för direktpensionen i den del av Skandias verksamhet som var inkomstbeskattad, trots att man inte kunnat visa att det var i den delen av verksamheten som medarbetarna tidigare varit verksamma. Skatteverket menade med andra ord att Skandia gjort en felaktig fördelning av kostnaderna mellan de delar av koncernen som är inkomstbeskattad, aktieägarrörelsen, och den avkastningsbeskattade försäkringsrörelsen.
Skandia valde då att överklaga Skatteverkets beslut till förvaltningsrätten i Stockholm.
I sitt förstahandsyrkande begärde Skandia ett godkännande av avdrag för direktpensionerna på 33,5 miljoner kronor. Skandia framförde i rätten att de personer som berördes av pensionsutbetalningarna bara arbetat inom Skandias inkomstbeskattade verksamhet och att det därmed skulle medges avdrag fullt ut för pensionsutbetalningarna.
Förvaltningsrätten menade dock att Skandia inte gjort sitt förstahandsyrkande sannolikt.
— Det förhållandet att räkenskaperna uppges ha granskats av revisorer utan anmärkningar i dessa delar föranleder inte någon annan bedömning. Detsamma gäller det förhållandet att Skandias verksamhet står under Finansinspektionens tillsyn, slog förvaltningsrätten fast.
Däremot godtog domstolen Skandias andrahandsyrkande, med begäran om godkännande av avdrag på 32,2 miljoner kronor.
Skandia valde att att överklaga förvaltningsrättens beslut till kammarrätten och yrkade där på avdrag på 33,5 miljoner kronor, det vill säga det som var bolagets förstahandsyrkande i förvaltningsrätten.Skandia framförde bland annat att förvaltningsrätten gjort en felaktig bevisvärdering och tillämpat ett beviskrav som överstiger beviskravet i den ordinarie skatteprocessen.
— Bolaget har aldrig uppfattat att en arbetsgivare 30 år senare måste kunna bevisa exakt vilka arbetsuppgifter som legat till grund för den gjorda pensionsutfästelsen och att detta måste särskilt dokumenteras och arkiveras. Det är därtill högst oklart om bolaget hade kunnat behålla sådana uppgifter med hänsyn till bestämmelserna i GDPR. Beträffande ett fåtal individer har framkommit att dessa, åtminstone vid någon tidpunkt, haft sin anställning i avkastningsbeskattad försäkringsrörelse eller utomlands. Det är uppenbart att avdragsrätt föreligger även för pensionsutbetalningar avseende dessa individer. Dock förelåg stora svårigheter med att prestera bokföringsunderlag och liknande till stöd för avdragsrätten. I syfte att förenkla processen valde bolaget därför att frånträda yrkandet gällande dessa individer. Det ändrade yrkandet har dock inte någon inverkan på redovisningens och deklarationshanteringens bevisvärde avseende övriga individer, framförde Skandia bland annat i rättegången.
Kammarrätten under känner i sin dom Skandias argumentation, och fastställer därmed förvaltningsrättens beslut.
Här kan du som har ett abonnemang på Sak & Liv Premium ta del av domen i kammarrätten, som meddelades den 31 januari.