Förläng sjukpenningen och arbetslöshetsförsäkringen till att omfatta alla fram till 70 års ålder. Det föreslås i en rapport från SNS – Studieförbundet Näringsliv och Samhälle – som ett sätt att öka arbetskraftsdeltagandet för åldrarna 65–69 år.
Vi lever allt längre efter pensioneringen.
År 1990 var den förväntade återstående livslängden för en 65-åring 15 år för män och 19 år för kvinnor.
Förra året hade detta ökat till 19 år för män och 21 år för kvinnor.
Glädjande på många sätt – men samtidigt en utmaning för pensionssystemet. Den senaste tiden har det haglat larmrapport om den låga kompensationsgraden för morgondagens pensionärer.
En väg att öka stabiliteten i pensionssystemet är att folk arbetar längre.
Av den nyligen utgivna SNS-rapporten ”Drivkrafter och möjligheter till ett förlängt arbetsliv” framgår att en allt större andel av befolkningen mellan 55 och 65 år är verksam i arbetslivet. I slutet av 90-talet arbetade 55 procent av männen i åldrarna 60–64 år, i dag ligger siffran på 75 procent.
Däremot har inte mycket hänt i åldrarna över 65 år.
I åldersgruppen 65–69 år arbetar cirka 25 procent av männen och knappt 20 procent av kvinnorna.
– I denna grupp finns således stor potential för ökad sysselsättning i framtiden, skriver forskarna i SNS-rapporten.
Ett sätt att satsa på att uppmuntra arbete i åldrarna 65–69 år är att låta sjukpenningen och arbetslöshetsförsäkringen omfatta alla fram till 70 år, skriver författarna De menar också att det är viktigt att lätta upp normerna om pensionering vid 65 år och att motverka åldersdiskriminering.
Rapporten är skriven av Per Johansson, professor i statistik, Uppsala universitet och Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, Lisa Laun, fil dr i nationalekonomi och forskare vid IFAU, Mårten Palme, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet och Helena Olofsdotter Stensöta, docent i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Här hittar du hela rapporten från SNS.
